4

LP1 god damn it!

Jajjemen, andra titeln är nu i hamn. 😀

I torsdags efter jobbet åkte jag och My till Karlstad brukshundsklubb för tävling. Vi hade verkligen vilat oss i form med minimal mängd träning. Målet var att hitta den där känslan igen. Känslan av att vi hade kul, tillsammans. Och det lyckades! På vägen hem satt jag med ett lyckorus i bilen! Gjorde ett pitstopp på Coop för att handla och fick verkligen anstränga mig för att inte bryta ut i någon slags lyckodans och sång! 😀 Underbara lilla guldhund! ❤

Vi landade på 174 poäng och klassvinst! Är så stolt över vad vi har åstadkommit! Tänk vad vi kan ändå. Nu är det vidare mot klass två som gäller. Ser jättemycket fram emot att få börja med nyinlärning av moment. Inspirerande!

Jag lovade ju för övrigt ett inlägg om den förra tävlingen också. Tiden går lite för fort och jag hinner inte med allt… Men här kommer några rader om den tävlingen iaf:

Vi hade en domare som verkligen var en riktig gammal bruksräv. Redan på samlingen förmedlade han genom sin attityd att det banne mig inte ska vara roligt att tävla. Det gjorde så klart att man fick en jobbig känsla. Jag försökte dock strunta i honom och körde på som vanligt. Efter första momentet fick jag mig en tillsägning om att jag inte fick belöna hunden så mycket. Kände liksom att vad fan, var tyst och dra av poäng för det istället. Höll käften och tänkte att vi skiter i det och gör som vi vill. Det viktigaste är att vi har kul. Jag belönade som vanligt efter varje moment, men fick också varje gång höra orden ”Nu räcker det”. Och för varje gång kröp han in under skinnet på mig mer och mer. Usch, det var jobbigt och inte kul. My kände så klart av det. Fotgåendet var ganska kasst, med mycket nos. Känslan var likamed noll. I läggandet hände något som aldrig hänt förut – My lade sig på kommenderingen. Tror hon kände av min nervösa känsla. Blev en nolla på det och därmed rök ju förstapriset. I övrigt gjorde hon allt fint, men domaren var hård i sin bedömning. Just det bryr jag mig inte om, det är ju en bedömningssport, men jag tycker det var tråkigt att han hade en sådan negativ attityd. Det var defintivt inte bara jag som tyckte det heller. Han gav i princip alla tips och råd om att vara hårdare mot hunden efter deras program och ropade högt till skrivaren med en negativ klang i rösten när han satte betygen. Kändes tråkigt att behöva höra när man var ute på planen och kämpade.

Resultatet denna tävling blev 150 poäng och ett andrapris, men faktiskt en klassvinst ändå! Säger en del om hur hård domaren var faktiskt….

Så här såg det ut:

Nåväl. Nog med gnällande. Trots denna tråkiga upplevelse och trots att jag verkligen kände att den hade satt spår i mig när jag var på tävlingen i torsdags så lyckades jag hitta glädjen och det positiva när vi klev in på planen och se så fint det gick. 😀

LP1

 

Ps. Film på den senaste tävlingen kommer!

0

Sedan sist…

…har vi tävlat ytterligare två gånger! Resultatet blev ett till förstapris och ett andrapris.

Vi tävlade två dagar i rad, i värme och varken jag eller My var på topp någon av dagarna. Dag två var orken nästintill obefintlig och då landade vi på 150 p. Tänkte skriva mer om den tävlingen någon annan dag.

Första dagen slutade vi på 184 p och en andraplacering och jag är supernöjd! Vi har massor att jobba med så klart, men så ska det ju vara. Tävlingen hölls på Kils bhk och det var riktigt trevligt ordnat med bra domare och tävlingsledare.

Så här såg det ut:

4

RLD N!

Mysen heter nu RLD N i förnamn. 🙂 I lördags fick vi nämligen två godkända resultat i rallylydnad, nybörjarklass, vilket ger henne den fina titeln.

20140526-160229.jpg

Vi tävlade dubbla klasser i Kristinehamn. Det var stekhett och trots att vi fick helt okej poäng känner jag mig inte jättenöjd. Känslan saknades. Hos oss båda. My var oerhört påverkad av värmen och när jag tänker efter var även jag det. Så kanske var hon mer påverkad av mig?

Hon kändes hur som helst inte riktigt med, tappade fokus och nosade en hel del för att vara hon. För utomstående såg det säkert riktigt bra ut, men jag vet ju vad vi kan egentligen….

Nåja. Vi klarade målet iaf, vilket var att plocka hem titeln och bli uppflyttade till fortsättningsklass. Jag försöker vara nöjd. 🙂

Idag gick vi vårt andra viltspårsprov. Det kändes riktigt bra och jag trodde att vi hade klarar det, men tji fick jag! Förstod inte riktigt varför faktiskt, för det enda jag tyckte att hon gjorde var att ringa mycket och det ska ska de ju få om jag fattat rätt. Jaja, inte hela världen, men nu sätter vi nog viltspårandet på paus tror jag. Jag saknar motivation. Finns ju så mycket annat roligt att göra istället! 🙂

1

Tankar dagen efter

Det känns lika galet och overkligt idag! Kan bara inte förstå det.

För mig har lydnad alltid varit något ouppnåeligt – något för andra, inte för mig. Jag är en slarver och tappar tålamodet om jag måste pilla med detaljer. Och det är ju det man måste göra om man kör lydnad. Det vet ju alla. Eller?

För ett halvår sedan insåg jag att lydnad trots sin stelhet kan vara kul att träna. Efter en kurs med världens roligaste Siv Svendsen förstod jag det. Så jag bestämde mig för att göra det på mitt sätt – att bara ha kul och inte bry mig om detaljer. Attityd, glädje och kärlek bara. JAG skulle vara nöjd med momenten och skita i vad alla andra (och ”de som kan”) tycker.

Det har varit min inställning hela tiden och jag har fram tills för någon månad sedan trott att det verkligen bara är jag som tycker att det ser okej ut. Sedan började det sakterligen gå upp för mig att det trots allt fanns (duktigt!) folk som gillade det vi gjorde. Och efter igår är det ju bara att inse att JAG kan. VI kan. Fast vi gör det på vårt sätt så blir det bra!

Nu måste jag bara övertala min egen självbild att tro på det också. Starting today.

 

Lydnadsdebut med My from Sara Moll on Vimeo.

3

192 poäng!

Känslan just nu: Helt overkligt!

Vi fick tior på allt utom linförigheten där vi fick åtta! Totalt 192 p, förstapris och klassvinst! Det känns lika galet som jag ser ut på bilden:

DSC_0313

Världens bästa Therese och Dino tävlade också och gjorde en supertävling de med! 186 poäng och en andraplacering. Så stolt över dem med.

Alltså… Hur ska jag ta mig ner från molnen jag svävar på just nu? Tror jag skiter i det. Trivs jäkligt bra här uppe! 😀

DSC_0328

1

Träningstävling på Hammarö

Känslan. Känslan är allt. Och vilken känsla jag hade igår kväll efter att jag och Fisen varit på träningstävling på Hammarö bhk! Hon var helt galen, men vilket engagemang. I läggandet började hon studsa och tänkte nog bita tag i min jackärm precis när jag kommenderade, men lyssnade finfint och tokslängde sig ner i ett ligg. Efteråt fick jag frågan: Har du lärt henne hoppligg eller? Skitsnygg! 😀

Hon gjorde allt rätt, fast jag helt glömde göra mina momentrutiner. Och hon gjorde snabba och snygga ingångar, även om några säkert blev aningens sneda, men vem bryr sig? Inte jag i alla fall, för KÄNSLAN fanns där! Det var vi, i en bubbla! (En lite nervös bubbla faktiskt. Mycket bra.)